Våld mot äldre kvinnor - Roks första event

På måndagskvällen arrangerade vi vårt första event, med rubriken Violence against elderly women - time to break the silence. Malin inledde med att berätta om Roks och vår rapport Våld mot äldre kvinnor, vad den kom fram till och vilka åtgärdsförslag Roks har. Hon pratade om vikten att se våld mot äldre kvinnor som en kvinnofridsfråga.
- Äldre kvinnor är utsatta för samma typ av våld som alla kvinnor utsätts för, för att de är kvinnor, sade hon.

Sedan visade vi vår film Vi som överlevde som vi just fått översatt och textad till engelska. Många berördes av filmen, och efteråt undrade några, bland annat en representant från Japans regering, om de kunde få tillgång till filmen och visa i sina hemländer. Kul med så bra respons!

Vi hade bjudit in Fiona Neary från Rape Crisis Network, RCN, Irland, för att tala om deras jobb med att särskilt nå ut till äldre kvinnor som utsatts för sexuellt våld. Det var intressant att lyssna på Fiona, och mycket av det hon nämnde kände vi igen från vårt eget fokusår. På Irland har de definierat äldre kvinnor som kvinnor över 50, och de utgör 22 procent av befolkningen. Men när RCN tittade på sin statistik visade det sig att kvinnor över 55 år bara var 5 procent av deras kontakter. De har därför ägnat tid åt att ta fram material för att särskilt nåt ut till äldre kvinnor.

- Vi såg att tystnaden måste brytas om övergrepp på äldre kvinnor, och vi behövde hitta sätt att förklara för äldre kvinnor att våra Rape Crisis Centers finns för dem, i samma utsträckning som de finns för alla andra kvinnor. Vi behöver erbjuda en bättre väg för dem att hitta till de stödverksamheter som finns, sade Fiona, tankar som speglar Roks slutsatser från fokusåret.

Fiona berättade också att av de äldre kvinnor som vänder sig till deras centers, har väldigt många blivit utsatta för sexuellt våld i sin barndom. Många har väntat 30-40 år med att söka stöd och berätta för någon vad som hände dem som små, men på äldre dagar väcks minnena till liv. Det var extra intressant för oss att lyssna på, med tanke på att 2013 års fokus för Roks är konsekvenser av sexuella övergrepp mot tjejer och kvinnor.

Vi avslutade kvällen med en diskussion om kvinnoseparatism, något som ofta väcker intresse när vi föreläser utomlands. Den här gången var det några amerikanska kvinnor som undrade över vilka argument vi använder för att vara kvinnoseparatistiska, och önskade att de kunde engagera sig så i USA. Angela studsade upp och utbrast "My favourite topic!", och förklarade Roks inställning att jourerna ska vara egna rum där kvinnor möter kvinnor, att det är viktigt eftersom de inte ska behöva förhålla sig till män där. Fiona från Irland fyllde i och berättade att de jobbar likadant, och att det är viktigt.
- Så länge våldet ser ut som det gör, så är det inte ett alternativ för oss att ha könsneutrala stödverksamheter, sade Fiona, något som vi såklart instämmer i.