Doha International Institute for Family Studies & Development arrangerade ett mycket intressant seminarie inne i FN-byggnaden om den arabiska våren. Dr. Nadine Naber, verksam vid universitetet i Michigan och författare till "Arab America: Gender, Cultural Politics and Activism", var en av de inbjudna talarna. Hon är också grundare av organisationen Arab Movement of Women arising for Justice. I sitt tal fokuserade hon på Egypten och talade om hur kvinnliga aktivister som deltagit i revolutionen varit måltavla för statligt utfört våld i form av gängvåldtäkter. Statligt och regeringsunderstött därför att det ofta är polisen som utfört våldtäkterna och tortyren. Internationella kommittén reducerar ofta detta våld till individuellt, och lösningarna som föreslås handlar om lagstiftning och att rättssystemet måste ställa förövarna inför rätta. "Men vilken kvinna kan göra polisanmälan när polisen själv är del i de sexuella övergreppen?", undrade dr Naber retoriskt. Man måste fördöma inte bara våldet mot kvinnor, utan man behöver fördöma det statligt utövade våldet och tortyren. Ett exempel på hur man fokuserat på det individuella våldet, i stället för att se det strukturella, är när ett enskilt fall lyfts upp såsom "kvinnan i den blå behån".
Dr. Nadine Naber |
- USA måste sluta "hjälpa oss"!, hävdade dr Naber slutligen, och menade att USA nu understödde den nya regimen istället för folket.
Nästa talare, Dr. Sofie Richter-Devroe, verksam vid Exeter University, har ett brett intresse för genusteori och kvinnors aktivism i Mellanöstern. Hennes bok "Hur kvinnor gör politik: Fredsbyggande, motstånd och överlevnad i Palestina" vann pris 2012. Hon talade om att kvinnors ökade politiska deltagande inte innebär att våldet mot kvinnor minskar, utan att det tvärtom har ökat. Massor av våld och sexuella trakasserier har följt i spåren av revolutionen, även statligt sanktionerat. Som exempel nämnde hon den tunisiska kvinna som i höstas blev våldtagen av två poliser och efter att ha gjort anmälan blev anklagad för omoralist beteende. Hon menade att "även det osynliga våldet, som ett kontinuum, måste synliggöras".
Dr. Sophie Richter-Devroe |
Sista talaren var Dr. Rabab El-Mahdi vid American University in Cairo som skrivit mycket om feministiskt perspektiv på kvinnors deltagande i revolutionen. Hon hävdade att ett patroniserat synsätt på arabiska kvinnors deltagande i revolutionen ofta framträder. "Åh, så även de kunde?!". Hon vill problematisera vad det innebär att vara en arabisk kvinna. Det finns flera frågor som har en helt annan betydelse för arabiska kvinnor än för kvinnor i andra länder. Aborträtten är till exempel inte samma inkörsport för kvinnor i Egypten som för kvinnor i USA. Kvinnors rätt till sin kropp innebär för arabiska kvinnor andra saker än vad man i mer "mainstream"-sammanhang, såsom i FN och i USA, menar.
Dr El-Mahdi sa också att det inte statistiskt går att bevisa att våldet mot kvinnor, i t ex Egypten, har ökat. Det finns nämligen inga siffror varken före eller efter revolutionen. Det är däremot sociala faktorer som talar för det; "kvinnor på gatan känner det".
- Betyder det att revolutionen var dålig för kvinnor? frågar El-Mahdi, men svarar själv bestämt: Nej! Revolutionen öppnar dörrar för både våldet mot kvinnor, men också för motståndet, menar El-Mahdi.
Det som slog Beatrice och mig (Malin) efter att ha deltagit i detta side event var att det är extremt tuffa och kompetenta kvinnor som engagerar sig i detta och som deltagit i motståndet. Vi är oerhört imponerade: Vilken kvinnokraft!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar