Seminarium med Ecpat

Ecpat Usa anordnade idag ett seminarium om immigrerade kvinnors sexuella utsatthet. I panelen satt advokater som försvarar barn som hotas av deportation men som hotas av våld om de skulle återvända hem. Det finns två kategorier av barn som flyktingar. Både barn som har och inte har vårdnadshavare med sig till USA.

Det vanligaste är att barnen kommer från syd- och Centralamerika men barnen kan också ha skeppats mellan olika länder för att komma till USA. Barnen har ofta varit utsatta för våld i hemlandet. Det är vanligt att barnen kommer till USA genom trafficking både i syfte att säljas i prostitution eller för att föra droger över gränsen till USA. Barn som lever under svåra förhållanden är väldigt utsatta för trafficking. Om dessa barn stoppas vid gränsen så finns det organisationer som arbetar med att ge dem gratis juridisk stöd så de kan stanna i USA.

Advokaterna som arbetar med detta anser att lagstiftningen brister i barnperspektiv. Lagen om immigration är näst intill helt anpassad efter vuxna immigranter. Det finns heller inget stöd för dem efter att de fått möjlighet att stanna i USA.

Nästa talare berättade om situationen i Asien där problemet med barn som försvinner och på ett eller annat sätt hamnar i händerna på människohandlare. En viktig lagstiftning som kommit till i Taiwan är att skolorna är tvungna att rapportera om ett barn inte kommer till skolan. Det är viktigt då speciellt flickor tidigare kunnat vara förvunna i flera år utan att någon rapporterat detta. I dessa fall är det inte ovanligt att det är flickans föräldrar som har sålt dem.

I Taiwan finns en stor mängd arbetare sfrån andra länder. I välfärdssektor som ofta innebär arbete i människors hem finns det över 200 000 kvinnor från andra länder. Det är svårt att veta vad de egentligen arbetar med och om de är utnyttjade i prositutionssamanhang. Fruimport är också vanligt i Taiwan. Många av de kvinnorna kommer från Kina.

Vi fick senare höra om ett projekt där asiatiska kvinnor i USA som befunnit sig i prostitution, eller annat utnyttjande, bjöds in till gratis yogalektioner. Kravet var att stanna kvar på en lektion efter yogan. Där fick de lära sig om sina rättigheter. De anordnade även stödgrupper för kvinnorna. Eftersom kvinnorna kom från hela Asien var det väldigt livliga möten med ibland fyra simultanöversättare i samma rum. 2012 deltog ungefär 150 kvinnor i projektet.