Som sista seminarie under CSW valde vi ett med rubriken "Sex Work versus Human Trafficking". Rubriken fick oss förstås att ana oråd, men vi gick ändå dit med öppna sinnen. Moderatorn Ana Lita, doktor i bioetik på Bowling Green State University, konstaterar från början att det finns olika sätt att se på prostitution. Antingen kallar man allt för slavhandel, såsom CATW, eller så vill man reglera prostitutionen genom statsägda bordeller. Redan där sattes väl ribban för vad diskussionen skulle handla om.
Den första talaren - Frances Kissling, forskare på etik och reproduktion, University of Pennsylvania - bar två namnskyltar (!), då hon både fick representera sig själv och den frånvarande Charlotte Bunch. "Man ska respektera kvinnors val, men är de offer för människohandel så är det annorlunda", var budskapet. Frances pratar genomgående om sexarbete och att det är de som "arbetar" med detta som vet bäst...
Adele M Stan, feministisk journalist från Washington, pratade om att våra frågor blir kidnappade av den kristna högern, och blir så istället en moralisk fråga. Pressen måste påverkas och utbildas, så att prostituerade beskrivs med mer sympati, menade Adele.
Rachel Resnick, författare till den nyligen utgivna "
Love Junkie: A
Memoir" och grundare av "Writers On Fire". Hon beskrev sin egen historia med normalisering av sexhandel genom sin pojkvän som också var en hallick. Rachel hade dock inte själv varit prostituerad, men medgav att det lika gärna kunde har varit så. Hon berättade om sin resa från att för två år sedan haft åsikten att prostitution borde legaliseras till att hon numera är anhängare av den svenska modellen.
Michelle Chen, journalist och doktorand vid City University of New York, avslutade panelen genom att prata om sexarbete som en fackföreningsfråga. Enligt henne innebär den svenska modellen dels att man fråntar kvinnorna deras försörjning, men också att man sätter dem i fängelse. (sic!)
En lång kö av frågeställare radade upp sig när panelen var avslutad. Någon undrade var männens ansvar tagit vägen i frågan.
En ganska bedrövlig föreställning således,
med en viss ljusglimt genom Rachel Resnicks tal, vilket Angela fick tillfälle att uttrycka personligen.
Helena Berggren är både jurist och ekonom, och folkpartistisk kommunpolitiker, som använt sina egna erfarenheter av att vara utsatt för mäns våld mot kvinnor. Hon gjorde det mycket få orkar med efter att ha lämnat det hela bakom sig, nämligen att använda sina dyrköpta erfarenheter till att skriva en oerhört konkret handbok för kvinnor i samma situation.
Handboken kommer ut i september och fick nu en välförtjänt förhandsreklam genom Stiftelsen Tryggare Sveriges seminarium "Brott i nära relation". Till seminariet var vår ordförande Angela Beausang inbjuden för att diskutera ämnet. Angela hade av Helena även fått äran att läsa igenom de fem första kapitlen för att ge sina synpunkter. När Angela skulle ge sin syn på boken inför publiken var det omöjligt att ta miste på hur rörd och imponerad hon var av Helenas resultat. "Den här boken skulle alla våra kvinnor behöva läsa." Magnus Lindgren, f d polis och forskare, är generalsekreterare för Tryggare Sverige och var den som modererade själva seminariet. Även Monica Dahlström-Lannes, f d polis med fokus på övergrepp mot barn och kvinnor, deltog i debatten.
Vårt side-event blev en riktig dundersuccé! Lokalen var helt överfull, med över 150 åhörare plus ett tjugotal som stod utanför för att kunna lyssna. Feminister från hela världen ville höra om hur vi i Norden lyckats med vår mycket omtalade, och framgångsrika, sexköpslag. 
Inlägg
