Grov kvinnofridskränkning efter 10 år – en tandlös lagstiftning?

När Sveriges riksdag införde brottet grov kvinnofridskränkning 1998 applåderade kvinnojourerna. Drygt 10 år senare kan Roks konstatera att målet med lagstiftningen inte har uppnåtts.

I rapporten "Grov kvinnofridskränkning - vad vet vi efter 10 år?" som lanseras vid en paneldebatt i Almedalen måndagen 7 juli visar Roks på flera problem både i konstruktionen av brottet grov kvinnofridskränkning och i tillämpningen.

- Vi kan se att den intention som Kvinnovåldskommissionen hade från början att synliggöra könsmaktsordningen inte blivit verklighet fullt ut. Att jourernas och forskningens kunskap om mäns våld mot kvinnor inte har tagits tillvara. Vi vet ju att upprepade kränkningar och misshandel under en lång tid, och växling mellan våld och värme, bryter ner en människa, säger Roks ordförande Angela Beausang.

I brottet grov kvinnofridskränkning skulle det finnas möjlighet att samla flera brott av lindrigare grad, och de skulle tillsammans utgöra ett grovt brott då de utgör en systematisk och långvarig kränkning av den drabbade kvinnan. Roks rapport visar dock att det sällan ser ut så i verkligheten. I stället är det grova brott såsom misshandel och olaga hot som tas upp i rättegång.

I några av de domslut som Roks har granskat visar det sig att rätten resonerar om det våld som mannen utsatt kvinnan för som del av en konflikt, och därmed så har man funnit en ursäkt för våldet i vissa domslut. Gränsen för vem som är offer och vem som är gärningsman blir otydlig, liksom ansvaret för våldet. Våldet ses som en vardaglig företeelse i en parrelation, och kvinnan ses som medagerande i konflikten.

- Med de domsluten visar man att man inte har lärt sig tillräckligt. Det vi ser nu och det som jourerna är oroliga för, är att man resonerar som om man aldrig hört talas om vad våld gör med kvinnor i nära relationer. Hur man nu har lyckats undvika den kunskapen i över 10 år? Det är ett problem att inte kunskapen är självklar i hela rättsväsendet, säger Angela Beausang.

När brottet grov kvinnofridskränkning infördes var syftet att belysa den psykiska terror som våldsutsatta kvinnor upplever, att understryka att de straffbara gärningarna inte nödvändigtvis skulle behöva preciseras till tid och rum, och att synliggöra att gärningarna ingår i ett led i en våldsprocess. Helheten skulle bli tydlig för rättstillämparen.

Roks rapport visar att detta mål inte har förverkligats. I maj i år beslutade regeringen att tillsätta en utredning för att utvärdera tillämpningen av grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Det är Roks förhoppning att utredningen ska ta tillvara på kvinnojourernas erfarenhet av att möta kvinnor som är eller har varit utsatta för kvinnofridsbrott.

Roks rapport "Grov kvinnofridskränkning – vad vet vi efter tio år?" presenteras på måndag den 7 juli i Almedalen. Efter följer en paneldebatt med Tina Acketoft (FP), Jakop Dalunde (MP), Hillevi Engström (M), Maria Fälth (KD), Eva Olofsson (V), Annika Qarlsson (C), Margareta Winberg (S) och Birger Östberg (Fi) Moderator är journalisten och författaren Katarina Wennstam.


På roks hemsida www.roks.se kan du ladda ner hela rapporten.