"Sexarbete" ställdes mot människohandel

Som sista seminarie under CSW valde vi ett med rubriken "Sex Work versus Human Trafficking". Rubriken fick oss förstås att ana oråd, men vi gick ändå dit med öppna sinnen. Moderatorn Ana Lita, doktor i bioetik på Bowling Green State University, konstaterar från början att det finns olika sätt att se på prostitution. Antingen kallar man allt för slavhandel, såsom CATW, eller så vill man reglera prostitutionen genom statsägda bordeller. Redan där sattes väl ribban för vad diskussionen skulle handla om.

Den första talaren - Frances Kissling, forskare på etik och reproduktion, University of Pennsylvania - bar två namnskyltar (!), då hon både fick representera sig själv och den frånvarande Charlotte Bunch. "Man ska respektera kvinnors val, men är de offer för människohandel så är det annorlunda", var budskapet. Frances pratar genomgående om sexarbete och att det är de som "arbetar" med detta som vet bäst...

Adele M Stan, feministisk journalist från Washington, pratade om att våra frågor blir kidnappade av den kristna högern, och blir så istället en moralisk fråga. Pressen måste påverkas och utbildas, så att prostituerade beskrivs med mer sympati, menade Adele.

Rachel Resnick, författare till den nyligen utgivna "Love Junkie: A Memoir" och grundare av "Writers On Fire". Hon beskrev sin egen historia med normalisering av sexhandel genom sin pojkvän som också var en hallick. Rachel hade dock inte själv varit prostituerad, men medgav att det lika gärna kunde har varit så. Hon berättade om sin resa från att för två år sedan haft åsikten att prostitution borde legaliseras till att hon numera är anhängare av den svenska modellen.

Michelle Chen, journalist och doktorand vid City University of New York, avslutade panelen genom att prata om sexarbete som en fackföreningsfråga. Enligt henne innebär den svenska modellen dels att man fråntar kvinnorna deras försörjning, men också att man sätter dem i fängelse. (sic!)

En lång kö av frågeställare radade upp sig när panelen var avslutad. Någon undrade var männens ansvar tagit vägen i frågan.

En ganska bedrövlig föreställning således, med en viss ljusglimt genom Rachel Resnicks tal, vilket Angela fick tillfälle att uttrycka personligen.