När tar våldet slut?

Seninariet När tar våldet slut? arrangerades av NCK, Nationellt centrum för kvinnofrid

Angela var första talare efter att Gun Heimer hälsat alla välkomna och kort berättat om NCKs uppdrag.  Angela  inledde sitt anförande med att konstatera:

- Våldet vi talar om är ingen relationsproblematik, det är ett brott som finns med i Brottsbalken!

Då frågan som så många gånger kommer på tal om behandling av dessa män säger Angela:

- Behandla gärna på men gör det inom Kriminalvården. Männen som slår är oftast inte hjälplösa. De får inga sociala konsekvenser av att de slagit sina kvinnor.

På frågan om när våldet tar slut svarar Angela att det på lång sikt handlar om samhällets syn på våldet. Därför är det viktigt att arbeta förebyggande. Roks har bl a arbetat fram metodmaterialet Machofabriken tillsammans med Mfj och SKR som används i grund- och gymnasieskolor runt om i Sverige.

SKR:s ordförande Carina Olsson talar bl a om att kommunerna har dålig beredskap med förskola och skola för de barn som blir utsatta för eller bevittnar våld och kommer till jourerna med sina mammor. Vidare uppmärksammar hon att media ofta beskriver våldet i passiv form och att det därför inte får så mycket förövarperspektiv.

Bojs generalsekreterare, Eva Larsson, väljer att tala om partnervåld istället för Roks som konsekvent säger mäns våld mot kvinnor.  Hon poängterar i sitt anförande att det är viktigt att inte glömma barnen som bevittnar våldet eller själva blir utsatta. De behöver också stöd och hjälp med bearbetning. Eva lyfter även problematiken i att Socialtjänsten arbetat fram ett eget verktyg för riskbedömningar.

Tryggare Sveriges ordförande, Karl-Åke Petterson, menar att Sverige har en lag och den ska följas.

- Myndigheter och regering ska utkrävas ansvar. Vi kan inte acceptera att polis och åklagare inte gör sitt jobb, de har betalt för att göra jobbet. Enforce the law!

Karl-Åker berättar att Angela ingår i den haveriutredning som kommer att granska alla fall av dödligt våld sedan 2012.

Seminariet avslutas med att panelen får svara på publikfrågor och Angela avslutar med

- Roks kämpar för dessa frågor to the bitter end. Det som krävs för att få slut på våldet är att implementera den lagstiftning vi har.

På NCK:S hemsida, http://www.nck.uu.se kan du läsa mer och se filmer där paneldeltagarna och andra svarar på frågan När tar våldet slut?

What happens i Phuket stays in Phuket?

Nej, det tycker vi inte! Tillsammans med Sveriges Kvinnolobby och SKR har vi kampanjen Rätt riktning, där vi dels arbetar för att företag ska införa etiska riktlinjer mot sexköp, och dels arbetar för vad vi kallar Sexköpslagen 2.0 - att det ska vara förbjudet för svenskar att köpa sex utomlands.

Idag ordnade Sveriges Kvinnolobby ett fullpackat seminarium där båda delarna av kampanjen diskuterades. 

- 80 procent av svenskarnas sexköp sker utomlands, och 44 procent på semesterresor. Vi tycker att det som gäller hemma ska gälla även utomlands. Och att företag har ett stort ansvar att inte bidra till att utnyttja kvinnor i andra länder, sade lobbyns projektledare Stephanie Thögersen.

Marit Nybakk, socialdemokratisk parlamentsledamot i Norge, berättade om när de kriminaliserade sexköp både hemma och utomlands.

- Prostitution är en form av våld mot kvinnor, och köparen är alltid i överläge, sade hon.

Hon påpekade också att de största sexköparna är FN-styrkor utomlands. Här måste ju Sverige agera!

Av de svenska politiker som medverkade lovade Morgan Johansson, S,

att sexköp utomlands kommer att kriminaliseras om det blir regeringsskifte nästa år. 

Ewa Thalén Finné, M, sade att hon visserligen är bekymrad över att sexköpen flyttat utomlands men att alliansen inte är beredd att ändra lagen, och menade att de vill respektera utländsk lagstiftning.

Catrin Mattsson, Centerkvinnorna, påpekade att det redan finns annan lagstiftning som gäller även i utlandet.

- Och vi har ett ansvar att motverka prostitution och människohandel i hela världen, inte bara i Sverige, betonade Morgan Johansson.

Sedan följde en panel som diskuterade företags etiska riktlinjer. Bland annat berättade Stina Billinger från SPP om hur de infört en policy mot sexköp och strippklubbsbesök:

- I grunden handlar det om värderingar, och allt som sen händer - sexköp, porrklubbsbesök, tafsande - är en följd av en felaktig syn på kvinnors rätt till sina egna kroppar. Därför är det viktigt med attitydarbete tillsammans med tydliga policys, och tydlighet kring vad som gäller om man bryter mot policyn.

Hur Södersjukhuset jobbar med kvinnor som utsätts för våld

Varje år dör 2-5 kvinnor under graviditet och förlossning i Sverige, ett land där hälso- och sjukvården jobbat framgångsrikt med att minska mödradödligheten. Samtidigt dödas 17 kvinnor i nära relationer årligen, och att vara utsatt för våld är vanligare än att få missfall. Kan hälso- och sjukvården minska antalet dödade kvinnor? Är det deras uppdrag?

På Kvinnokliniken i Stockholm bestämde de sig för att det absolut var deras uppdrag, och det går också i linje med Stockholms landstings uppdrag till alla enheter att ta fram en handlingsplan för att möta kvinnor som utsatts för mäns våld.

- Svenska undersökningar visar att var femte kvinna utsatts för våld i en relation, och att samma siffra gäller gravida kvinnor. Det betyder att varje mödravårdsbarnmorska träffar 15 kvinnor varje år som är utsatta för våld, sade Lotti Helström, överläkare på Kvinnokliniken på deras seminarium i Almedalen.

På Södersjukhuset började de med att utbilda alla anställda, vilket ledde till att de också fick ha personliga samtal med alla anställda - andelen kvinnor som utsattes för våld var ju densamma i personalbristen.

- Det viktiga är att vi inte bara ställer frågan, utan har verktyg för hur vi agerar sen, sade Lotti Helström.

Handlingsprogrammet heter FRID, vilket står för:

Fråga - varje person hittar sitt sätt att fråga på, som känns bekvämt.

Resurser - sjukhusets, i form av kuratorstöd till exempel, och kvinnans - inget görs utan hennes medgivande.

Inventera - bedöm läget, är det akut? Flyktplan, säkerhet, barn?

Dokumentera - både att frågan ställts, kvinnans berättelse och de fysiska skadorna.

På seminariet gavs flera exempel på hur personalen ställt frågan och agerat för att stötta och skydda kvinnor, och Lotti Helström berättade att de allra flesta upplever det som positivt att se konsekvent frågar om våld. Bara 3 procent uppgav att de kände sig kränkta av frågan, vilket är en mycket låg siffra inom vården.

Får inte jag dig ska ingen annan ha dig - om dödligt våld mot kvinnor

Det andra seminariet för dagen arrangerade vi tillsammans med Stiftelsen Tryggare Sverige för att diskutera mäns dödliga våld mot kvinnor. Salen var fullsatt och över 150 personer bänkade för att lyssna.

Peter Strandell, personsäkerhetsexpert hos Tryggare Sverige, började med att redogöra för den granskning av dödligt våld mot kvinnor som han genomfört.
- Trots att vi har verktyg, kunskap och resurser dödas fortfarande kvinnor varje år - och det är fortfarande stora regionala skillnader mellan polismyndigheter, åklagakammare och socialtjänster, sade han.

Peter Strandells granskning visar på många myndighetskontakter men få polisanmälningar, och allra vanligast var att kvinnan haft kontakt med socialtjänsten under den tiden som hon utsatts för våld. I hälften av fallen kom han fram till att samhället kunnat göra mer för att förebygga mordet.

Peter Strandell, Tryggare Sverige, Anna Wallén, S, Angela Beausang, Ewa Thalén Finné, M, Ulrika Rogland, kammaråklagare, Bengt Svenson, rikspolischef och Katarina Wennstam, moderator.

Ulrika Rogland, kammaråklagare i Malmö, berättade om två olika fall - ett där mannen dömdes för olaga förföljelse, och ett där han kunde fortsätta förfölja och kartlägga kvinnan för att till sist döda henne.
- Det är viktigt att sätta kvinnornas och barnens säkerhet först, och göra en hot- och riskbedömning i ett tidigt skede. En kvinna ska aldrig behöva sitta i samma vårdnadssammanträde som den man hon är mest rädd för. Det tvingades kvinnan i Malmö att göra, dagen innan hon blev dödad, sade hon.

Rikspolischef Bengt Svenson deltog också, och framhöll hur viktigt det är att det inom polisen finns både en bred kunskap i basen, att alla ska kunna möta och hantera de här brotten - och en spetskompetens med riktigt duktiga personer som kan göra bra hot- och riskbedömningar och skydda kvinnorna.
- Med rätt kunskap borde vi kunna förebygga ännu fler mord, sade han.

Ulrika Rogland framhöll också vikten av rätt kunskap:
- När jag kommer in i rättssalen ska det inte vara jag som är bäst på de här frågorna, domaren ska vara den i rummet som bäst kan hur våld i nära relationer fungerar. Så är det inte idag, sade hon.

Alla i rummet tog upp vikten av samverkan och utbildning, samtidigt som Roks ordförande Angela Beausang också påpekade att kunskapen verkligen borde finnas nu - massor har ju satsats på utbildning.
- Det viktiga nu är att implementera lagstiftningen och att alla jobbar utifrån den kunskap som finns - det farligaste för de här kvinnorna är att vi stiftar lagar som blir en falsk trygghet.

Både Ulrika Rogland och Bengt Svenson lyfte fram vikten av att inte ha en övertro på kontaktförbud för att förebygga mord.
- I dag lägger vi inom åklagarväsendet stora resurser på att utfärda kontaktförbud, i stället för att göra gedigna förundersökningar och frihetsberöva mannen. Att kunna frihetsberöva är oerhört viktigt, det ger distans och ger mannen möjlighet att släppa fixeringen vid kvinnan. Kontaktförbud är inte tillräckligt, och överträdelser får inga konsekvenser.

Bengt Svenson höll med, och påpekade att det är viktigt att inte sätta för stort hopp till den nya fotbojan som ska övervaka män med kontaktförbud.
- Det är väldigt ovanligt att särskilt utvidgade kontaktförbud utfärdas, sade han.

Leva eller låta dö? Om kvinno- och tjejjourernas framtid

Roks första seminarium tog upp situationen för kvinno- och tjejjourerna, med anledning av det uttalande som Roks årsmöte antog i maj. Vår ordförande Angela Beausang fick det inledande ordet för att förklara vår oro:

- Våra jourer försöker överleva, men det är ganska risigt just nu. Fortfarande, efter över 30 års verksamhet, har jourerna kanske 1,5 anställda på sin höjd, och de ideella krafterna behövs fortfarande. Vi ser inte de miljonerna som politikerna säger har satsats, eftersom de försvinner i tillfälliga utvecklingsmedel. Vi behöver inte utvecklas, vi behöver kunna ha en fast verksamhet som kvinnor och barn kan komma till och få det skydd, stöd och den hjälp de behöver.

Angela tog upp hur utvecklingen just nu där kvinnojourerna förväntas utföra socialtjänst, och hur viktigt det är att kvinnojourerna är självständiga och tar emot alla kvinnor - för alla kvinnor har inte socialtjänst.

- Vi vill att jourerna stöttas med stabila verksamhetsbidrag, inte får betalt per kvinna som kommer genom socialtjänsten - för alla kvinnor är precis lika skyddsvärda, sade Angela.

Under ledning av vår moderator Katarina Wennstam följde sedan ett samtal med Lennart Gabrielsson, vice ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, Cristina Josefsson, utredare på Socialstyrelsen, Miriam Nordfors, politiskt sakkunnig hos jämställdhetsminister Maria Arnholm, Agneta Börjesson, riksdagsledamot för Miljöpartiet och Eva Olofsson, riksdagsledamot för Vänsterpartiet.

Alla var ganska överens om att kvinno- och tjejjourernas arbete är livsviktigt och måste finnas kvar.
- Kommunerna klarar inte sitt uppdrag utan kvinnojourerna och de utsatta kvinnorna klarar inte sin situation utan de ideella kvinnojourerna - de gör ett ovärderligt arbete, sade Lennart Gabrielsson, och fortsatte:
- Hotet mot jourerna är dels pengarna, att de är underfinansierade, dels att man nu pratar om att jourerna ska upphandlas. Det ser vi på SKL som en farlig utveckling och vi behöver göra halt i det tänket. Vi för en dialog med Socialstyrelsen om det.

Cristina Josefsson pratade om de utvecklingsmedel som Socialstyrelsen betalar ut till jourerna:
- Kvinnojourerna har behov av pengar för att driva verksamhet, inte utveckla projekt. Och såvitt jag förstår märks det också i ansökningarna till oss - jag tror vi kan säga att det inte fungerar särskilt bra med stödet som det ser ut i dag, sade hon.

Miriam Nordfors hänvisade till höstbudgeten då det ska komma ökade resurser till kvinnojourerna, men det är fortfarande oklart hur mycket och i vilken form.
- Det finns otroligt mycket mer att göra och många instanser att samordna, och det ser ju Carin Götblad över nu. Vi ska se till att kvinnojourerna får en bra plats i den struktur med myndigheter och samordning som vi ser över, sade hon.

Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet efterlyser ett statligt verksamhetsstöd till kvinnojourerna.
- Det är viktigt att socialtjänsten tar sitt ansvar, under insyn av Socialstyrelsen. Samtidigt är det viktigt med en självständig kvinnojoursrörelse med långsiktig finansiering - och där har staten en viktig roll eftersom det fortfarande inte finns en självklar förståelse för mäns våld mot kvinnor och vidden av våldet ute i kommunerna. Därför är det viktigt med ett statligt stöd, sade Eva Olofsson.

- Ja, vi måste slippa ifrån projekten och därför behövs en statlig finansiering som finns kvar under lång tid, höll Agneta Börjesson med.

Socialdemokraterna var inbjudna att delta i dagens seminarium men hade inte möjlighet att skicka någon, vi på Roks hoppas på att snart få besked från dem hur de ser på kvinno- och tjejjourernas framtid.

Lennart Gabrielsson har också skrivit en debattartikel inför dagens seminarium här.

Nu är vi på plats!

Nu är nästan hela Roks-gänget på plats i Almedalen och har flyttat in i ett väldigt trevligt hus vid havet.

Solen skiner och Visby visar sig från sin allra bästa sida. Vi har ägnat eftermiddagen åt att dela ut vårt seminarieprogram för veckan till så många som möjligt. Att det kommer i form av ett tuggummipaket är mycket populärt och de har gått åt som smör i solsken. Nu hoppas vi på stor publik på våra seminarier!

Imorgon börjar vi kl 8 med seminariet Leva eller låta dö? Om kvinno- och tjejjourernas framtid. Medverkar där gör bla SKL, Socialstyrelsen, en representant från regeringskansliet och två riksdagspolitiker.

Kl 10 har vi sedan ett gemensamt seminarium med Stiftelsen Tryggare Sverige, om dödligt våld mot kvinnor. Där medverkar bla rikspolischef Bengt Svenson och kammaråklagare Ulrika Rogland.

Snart är det dags igen!

På söndag börjar årets politikervecka i Almedalen i Visby, och föga förvånande meddelas det att veckan slår rekord i år igen - antalet evenemang har ökat med 20 procent från ifjol!

Fyra av dessa evenemang står Roks för, som deltar på Almedalsveckan för femte året i rad. Det är en viktig vecka att synas och att nätverka på för Roks som i år deltar med en fem kvinnor stark styrka.

Varm välkommen till våra seminarier:

Leva eller låta dö? Om kvinno- och tjejjourernas framtid

Tisdag 2 juli kl 8-9-30, Högskolan Gotland, sal D22.

Fortfarande saknas en långsiktig finansiering av jourernas livsviktiga verksamhet, och just nu kämpar många kvinno- och tjejjourer för sin överlevnad. Välkommen till ett panelsamtal om framtiden för kvinno- och tjejjoursrörelsen.

Med Angela Beausang, ordförande Roks, Miriam Nordfors, politiskt sakkunnig hos jämställdhetsminister Maria Arnholm, Lennart Gabrielsson, vice ordförande Sveriges Kommuner och Landsting, Cristina Josefsson, utredare på Socialstyrelsen, Eva Olofsson, V, Agneta Börjesson, MP, och en representant för Socialdemokraterna.

Får inte jag dig jag dig, så ska ingen annan ha dig – om dödligt våld

Tisdag 2 juli kl 10-12, Högskolan Gotland, sal D20.

Varje år dödas omkring 17 kvinnor av män som de har eller haft en nära relation med. Vi ställer representanter från polis, rättsväsende och riksdag till svars – hur ska vi få det dödliga våldet mot kvinnor att minska?

Med rikspolischef Bengt Svenson, kammaråklagare Ulrika Rogland, personsäkerhetsexpert Peter Strandell, Angela Beausang och riksdagsledamöterna Ewa Thalén Finné (M) och Anna Wallén (S).

Seminariet arrangeras tillsammans med Stiftelsen Tryggare Sverige.

”Det sista de berättar”. Kvinno- och tjejjourers erfarenheter av incest och andra sexuella övergrepp

Fredag 5 juli kl 10-12, Högskolan Gotland, sal E31.

Både kvinno- och tjejjourer vittnar om hur oerhört skamfyllt det är för tjejer och kvinnor att prata om incest och andra sexuella övergrepp de utsatts för som unga. På seminariet redogörs för de konsekvenser sexuella övergrepp får. Och vi frågar – vad gör politikerna?

Med Emma Wilén, utredare Roks, Lena Norberg, Uppsala tjejjour, Eva Diesen, forskare Stockholms universitet, Anna Norlén, Rädda Barnen, Åsa Witkowski, Nationellt Centrum för Kvinnofrid, Hanna Bergstedt (S), Agneta Luttrop (MP) och Penilla Gunther (KD).

Sexköpslagen – för eller emot?

Fredag 5 juli kl 14-16, Högskolan Gotland, sal D22.

Trots att den svenska modellen visat sig mest effektiv för att motarbeta prostitution och människohandel för sexuella ändamål, finns organisationer i Sverige som inte stödjer lagstiftningen. Hur är det möjligt? Roks bjuder in RFSL och RFSU till samtal.

Med Angela Beausang, Jenny Westerstrand, forskare Uppsala universitet, Miki Nagata, uppsökare Prostitutionsenheten Stockholms stad, Ulrika Westerlund, ordförande RFSL, Maria Andersson, generalsekreterare RFSU.

Moderator för samtliga Roks seminarier är journalisten och författaren Katarina Wennstam.