söndag 4 mars 2012

Studiebesök på jour utanför Washington DC

Efter att konferensen avslutats hade vi turen att få besöka en kvinnojour i Alexandria, strax utanför Washington DC. Aleata G. Dawkins, föreståndare på Bethany House, hämtade oss på vårt hotell och körde till huvudkontoret där vi mötte de andra medarbetarna. De är 11 anställda allt som allt, inberäknat de som finns på de tre jourboende som tillsammans bildar Bethany House. Vi fick en kort historik om jouren, som bildades för 32 år sedan för att stötta kvinnor som misshandlats av sin partner. Som så ofta i denna del av världen får man sin finansiering genom donationer av kyrkan och privata gåvor.
De tre boendena har totalt 25 sängar, och det största huset kan ta 15-16 kvinnor och barn. Kvinnorna kan bo på jouren i 4-6 månader för att sedan få hjälp att flytta till en genomgångslägenhet. Där får de betala hyran men kan fortfarande få stöd av jouren om det behövs. Efter två år får de flytta ut och klara sig själv. Under den tid de bott på jouren har de fått hjälp och stöd med sitt liv och att få ett arbete. Efter att ha skrivit på ett papper om tystnadplikt fick vi skjuts till den största jourboendet. Det visade sig vara en tjusig villa i ett trevligt förortsområde, med en stor trädgård på baksidan med flera lekområden och sittplatser. Villan består av två våningar och tack vara donationerna är allt nytt och kvinnorna får startpaket med allt de behöver, likaså barnen. Det finns ett stort kök och gott om matplatser. Lekrum och samtalsrum för små och stora barn och samtalsrum för kvinnorna. Man arbetar mycket med gruppsamtal. För varje kvinna och barn gör man upp ett handlingsprogram som följs strukturerat. Det unika för denna jour är att den kvinna som sköter verksamheten som husmor - Marsha - bor på heltid i villan. Hon åker bort en helg i månaden. Vi undrade hur hon orkar men själv tyckte hon att det kändes väldigt bra. Stödsamtalen sköts av personal från kontoret.




lördag 3 mars 2012

Gloria Gaynor fick alla att stämma in i "I will survive"!

Gloria Gaynor, diskodrottningen som hade sin storhetstid på 80-talet, förgyllde konferensens sista kväll. Konferensdeltagarna jublade och sjöng med när den 63-åriga stjärnan tog i och sjöng "I will survive"!

Avslutningsceremonin innehöll många tal

Världskonferensens avslutningsceremoni innehöll många tal. Arrangören Ambassadör Malanne Verveer: -Även om det är slutet på den här konferensen så är det inte slutet på vår resa. Kongressledamoten Donna Edwards hade armen i mitella och hade ett känslomässigt tal: -Jag ser er här och jag är nästan rörd till tårar. Hillary Clinton, som var utomlands, hade ett förinspelat tal: -Ett tack till alla här för att ni fortsätter stå upp, tala ut och finna nya lösningar!

Avsked och mingel

Efter fyra oerhört intensiva dagar är det med viss separationsångest vi minglar inför avskedsmiddagen. Så många givande möten och vänner för framtida arbete, men ändå en känsla av att vi missat massor...
Angela träffade på en gammal bekanting: Margaret Martin på Women's Aid, Irland.

Kulturella normer för manlighet utmanas - Machofabriken goes abroad?

Att engagera män och pojkar i arbetet mot mäns våld mot kvinnor är ofta på tal. Ted Bunch, grundare av A Call to Men (ett anrop till män). Tillsammans med en panel bestående av Juan Carlos Arean, Chuck Derry, Neil Irvin och Pheng Thao delade han med sig av sina erfarenheter av det viktiga arbete som "välmenande" män måste göra för att vara en del av lösningen för att stoppa våld och diskriminering av kvinnor och flickor. Receptet är att framhålla en "hälsosam manlighet". Kanske Machofabriken (http://www.machofabriken.se/) vore något för dem?

Våldtäkter på kvinnliga militärer - en epidemi i USA

Vi såg en dokumentär som berörde oss starkt. "The Invisiable War" har undersökt USA:s mest skamfulla och bäst bevarade hemlighet; våldtäktsepedimin inom militären. Idag är det troligare att en kvinnlig soldat blir våldtagen av en kollega i det egna förbandet än att bli skjuten av en fiendekula i krig utomlands. Man räknar med hundratusentals våldtäkter över de senaste decennierna. Dokumentären visar flera kvinnliga soldater som blivit brutalt våldtagna av sina kolleger och överordnade men inte ens fått sina fall prövade. I USA är det militären som prövar brott begångna av anställda. Intervjuerna med kvinnorna visade deras totala rättslöshet när de till och med blir hotade om de vill driva sina fall. Kvinnorna kämpar idag med sina skador och posttraumatiska stressyndrom, medan förövarna går fria och vidare i sina karriärer inom det militära. Högt rankade befäl hävdar att de gör allt för att hjälpa kvinnorna men inga fällande domar avkunnas. I ett fåtal fall fälls männen som om det var småförseelser och som inte påverkar deras framtid. Detta blir ett ytterligare slag mot kvinnor som kämpar med svåra skador som de inte får någon som helst kompensation för. Många funderar på att ta sitt liv och de som har familjer har svårt att få vardagslivet att gå ihop. Män våldtas också men de flesta är kvinnor. Kvinnor som en gång sett fram emot att få göra en insats för sitt land, men som istället för att få medalj har blivit utsatta för fruktansvärda övergrepp. Dokumentären har premiär i USA i vår. Information om den kan man hitta på http://invisiblewarmovie.com/.

LHBTQ - hur kan vi förbättra stödet till dessa grupper?

En panel arrangerades där jourkvinnor diskuterade kampen, utmaningarna, framgångarna och misstagen som man gått igenom i sina strävanden att inkludera stödsökande lesbiska, bisexuella och transexuella. Morgan Lynn, konsult i LGBTQ (lesbian, gay, bisexual, transgender and queer) rättsfrågor, Carolyn Fish, Rockland Family Shelter, Amy Loudermilk, Rainbow Response Coalition och Hediana Utarti, Asian Women's Shelter i San Fransisco, satt i panelen. "Dating-våld" är vanligare bland LHBTQ-personer än bland heterosexuella kvinnor. Det är samma kontroll över partnern, och om personen inte har "kommit ut" inför arbetskamrater, familj eller vänner så används det ofta som ett hot av partnern att berätta. En säkerhetsfråga som lyftes var hur man förhindrar att båda kvinnorna i ett lesbiskt förhållande söker hjälp på jourboendet, det vill säga både förövaren och offret. Ett tips från en jourkvinna i publiken var att man alltid ber att få ett foto av partnern när en kvinna tas emot. Amy berättade att hon håller utbildningar för polisen för att lära dem att känna igen vem som är förövare och vem som är offer, så att de inte griper fel person på grund av förutfattade meningar. Carolyn Fish, från staten New York, hade vi bekantat oss med redan första kvällen, så det var tack vare hennes rekommendation som Malin valde detta seminarie. Tack Carolyn!

Vårdnadsfrågor är ett globalt dilemma

Marcella Pirrone, Italien, och Julie Oberin, Australien, ledde en jämförande workshop om lagstiftning om vårdnad i Australien och i Europa. Julie berättade att man fått en ny lag i Australien som tar mycket större hänsyn till barns bästa, i synnerhet när det finns en våldsam pappa i bilden. Hon tycker att lagen har blivit ganska bra, men säger samtidigt att man får vara noga med att utvärdera den efter ett tag för att se om barn har fått det bättre. På en direkt fråga talade hon om att hävdandet av PAS (Parental Alienation Syndrome), som blivit så hårt kritiserat i Sverige för att vara en oseriös metod, inte längre får användas i Australien. En högre domare förklarade "syndromet" sakna tillförlitlighet och vägrade låta rätten använda sig av den förklaringsmodellen. Det var 10 år sedan och numera förekommer ingen argumentation om PAS i rättsalarna. Däremot har de, liksom vi, haft en stark familjepresumtion; "en pappa som slår mamma kan ändå vara en bra pappa". Man hoppas att den nya lagen ska ge en mer nyanserad bild. Marcella berättade om en undersökning av de olika lagarna runt om i Europa som WAVE (Women Against Violence Europe) låtit göra. Hon kunde konstatera att vi har mycket att lära av den australiensiska lagstiftningen och uttryckte en önskan om att seminariedeltagarna ska ta del av den forskning som deras lag är baserad på. Den nya lagen i Australien blev verklighet 2011.

Bandana Rana, vice ordförande i GNWS, vill se nästa konferens i Nepal

Bandanda Rana (konferensens coolaste namn!) är från Nepal och vice ordförande i Global Network of Women's Shelters (GNWS), som är medarrangör till världskonferensen. Bandana meddelade att hon gärna ser nästa världskonferens äga rum i Nepal om fyra år. Angela tog tillfället i akt att presentera sig och utbyta visitkort.

Internationella konventioner på agendan

Under ett lunchföredrag i plenum fick vi stifta bekantskap med flera av de internationella konventioner som finns på området. Den amerikanska konventionen om förebyggande, bestraffande och utrotning av våld mot kvinnor (1995), den afrikanska unionens förordning om kvinnors rättigheter i Afrika (2003) och Europarådets konvention om förebyggande och bekämpande av våld mot kvinnor och våld i nära relationer (2011) presenterades. Syftet med föredraget var att informera delegaterna om hur vi kan använda dessa instrument i vårt arbete.

Komiker utmanar sexism och myter om våld mot kvinnor

Komikern Ben Atherton-Zemans föreställning innehöll delar från "Voices of Men" och "The Men's Monologue Against Violence", som använder humor för att utbilda publik i mäns våld mot kvinnor och sexism. Ben är talesperson för National Organization for Men Against Sexism, och hade det fåtal män som fanns i publiken till att ställa sig upp och avlägga en ed om att agera mot mäns våld mot kvinnor.

Vårt nordiska seminarie blev mer än fullsatt!

Roks arrangerade tillsammans med systerorganisationerna i Island, Norge, Danmark och Finland ett seminarie under rubriken "The Nordic Women's Secret Services". Intresset var så stort att vi fick bära in dubbelt så många stolar som lokalen var utrustad med - vi räknade till 97 åhörare! Den film som presenterar utvecklingen av kvinnojoursrörelsen i varje land visades. Angela berättade om den svenska jourrörelsens bidrag till sexköpslagstiftningen och talade sig varm för certifieringen av porrfria hotell, som är ett Roks-initiativ vi gärna exporterar till andra länder. Alla nordiska deltagare utrustades med genusglasögon från Island, vilket väckte munterhet bland åhörarna.

Sociala medier, nätverk, efterlysningar...



fredag 2 mars 2012

Äldre kvinnor - hur kan vi bäst ge stöd?

Roks arbetar i år med temat äldre kvinnor och därför var det speciellt intressant att gå på ett seminarie som handlade om att erbjuda stöd för kvinnor utsatta för våld senare i livet. Ann Turner från National Clearinghouse on Abuse in Later Life berättade mycket inspirerat om ett projekt som Wisconsin Coalition Against Domestic Violence har. Ann lovade att om vi behöver hjälp med något så står hon till vårt förfogande. Hon visade tre korta filmer med kvinnor som berättade, mycket starkt!

Utvärdering av kvinnojourernas resultat - ett allt vanligare krav från bidragsgivare

Kvinnojourer behöver mer och mer visa sin effektivitet för att fortsätta få pengar till sin verksamhet. Fler och fler bidragsgivare kräver att få se resultat, för att övertygas om att satsningarna i en ekonomiskt tuff tid är välmotiverade. Tre olika länder presenterade sina erfarenheter av utvärderingar av jourerna. Eleanor Lyon, USA, Sharon O'Halloran, Irland, och Cheryl Sutherland Stewart, Skottland, har tagit fram ett "survivor-centered protocol" (enkät för stödsökande), som jourer kan använda. Det handlar om att ge stödsökande kvinnor möjlighet att ge återkoppling på sina erfarenheter av stödet man fått från jouren. Frågor såsom: Vilken hjälp fick du? Vad hade du behövt som du inte fick? Vilka förändringar upplevde du efter stödet? På http://www.vawnet.org/ kan man läsa mer.

Bill Clinton tittade förbi på lunchen!

Den före detta amerikanska presidenten Bill Clinton var hemlig V.I.P.-gäst under lunchen. Stort säkerhetspådrag var påkallat trots att den grånade expresidenten numera är just en föredetting, särskilt i relation till sin hustru utrikesminister Hillary Clinton. Mr Clinton beskrev sin insats då han införde Violence Against Women's Act 1994. Han relaterade även till allt engagemang som Hillary har i frågorna. Min (Malins) amerikanska bordsgranne berättade att Bill vuxit upp med en styvfar som misshandlade hans mor, och att Bill bevittnade det hela flera gånger under sin uppväxt. Sådant kan också förklara engagemanget för mäns våld mot kvinnor.

"Ni ska absolut vara skeptiska till behandling av män!"

Gregory R White företrädde den så kallade New York-modellen i ett seminarie under titeln "Att hålla förövarna ansvariga". Seminariet tog upp två olika perspektiv på detta, ett från NY, USA, och ett från Ontario, Kanada. New York-modellen vägrar ta emot annat än dömda män i sitt program. Frivilliga, menar man, missbrukar programmet och går endast med antingen för att man har en förestående rättegång eller för att kvinnan tänker lämna honom. Så fort faran är över lämnar han programmet. Till skillnad från Kanada-modellen betecknar man inte sitt program som behandling. "Vi kan inte stoppa våldet mot kvinnor innan vi stoppar männen som förgriper sig på dem", menar Gregory R White. Varför slår män? Jo, helt enkelt därför att de väljer att göra det. Män kan sluta slå när helst de vill, därför att det är ett val. Problemet är egentligen mäns användande av sin aggressivitet för att kontrollera kvinnor. Gregory menar att man har utvecklat sitt program genom att ta stort intryck av vad kvinnor engagerade i kvinnojourer lärt dem. Vid en efterföljande lunch slog sig Gregory lyckligtvis ner vid Malins bord, vilket ledde till tillfälle att beskriva Roks skeptisism mot "behandling av män". Svaret från Gregory kom omedelbart: "You should be! Treatment is realy something you should be sceptical about!"

torsdag 1 mars 2012

"To Get Her" - en bejublad dansuppvisning om känslomässig kamp

"To Get Her" är en föreställning om den känslomässiga kamp som kvinnor utsatta för mäns våld dagligen utkämpar. Med dans som uttrycksmedel får vi följa en kvinna genom växlingarna mellan värme och våld, lycka och terror, som är en del i hennes förhållande. Samtidigt får publiken dela hennes skam över sin situation, liksom hennes väninnors frustration när de försöker hjälpa henne. Föreställningen fick stående ovationer från de 1500 deltagarna.

Förnekelsen av mäns våld mot kvinnor största utmaningen i forna Sovjetstater

Susanna Vardanyan jobbar med misshandlade kvinnor i Armenien sedan 40 år. Under ett seminarie om stöd för kvinnor och barn offer för mäns våld i forna Sovjetstater berättade hon om samhällets förnekelse av sådana problem, vilket i sin tur leder till förnekelse på alla nivåer. För att upplysa allmänheten behöver man göra gedigna informationsinsatser. För att visa upp omfattningen av mäns våld mot kvinnor krävs också uthålligt arbete med stöd för utsatta kvinnor och barn. Någon särskild lagstiftning på området finns inte, inte heller några utbildade poliser och inga familjedomstolar med kunskap. Kvinnorättscenter har tagit initiativ till ett lagförslag, som man hoppas kan presenteras för parlamentet i höst. Statlig finansiering saknas, så man är hänvisad att söka donatorer. Ofta tvingas kvinnor gå tillbaka till mannen, 25 % gör det för att hon är ekonomiskt beroende av honom. Tina Olby från Motala kvinnojour passade på att få kontaktuppgifter till Susanna och telefonnumret till den jourlinje som finns, eftersom hon har kontakt med en kvinna som inom kort kommer att utvisas.

Masker gjorda av kvinnor på "A Safe Place" - en kvinnojour i Missouri, USA



Feminism och kvinnoseparatism är honnörsord för aboriginska jourkvinnor

Cathrine Gander från New South Wales (NSW) Refuge Movement i Australien och sju aboriginska kvinnor presenterade kvinnojoursrörelsen i NSW. Rörelsen startade 1974 med en jour och idag finns det 55 jourer varav fyra jourer för aboriginska kvinnor. Deras historia kan liknas med Roks - mycket feministisk kamp och insikt i mäns våld. De har också blivit kallade allt under åren, såsom manshatare och familjeförstörare bland mycket annat. I starten ockuperade de hus eftersom ingen ville stödja dem. De blev utsläpade av polis och arrresterade men gav inte upp; så fick de sitt första hus och rörelsen växte. Precis om de svenska första jourkvinnorna startade de med att öppna sina egna hem för kvinnor och fick använda sina hemtelefoner för jour. Honnörsorden är feminism, självhjälp och kvinnoseparatism! De anser att jourarbete och aktivism går hand i hand. (Känns det igen?) De är mycket oroliga för ett lagförslag som ska ge obligatorisk gemensam vårdnad som planeras träda i kraft i juni 2012. Det har förekommit flera mord på barn vid umgängestillfällen och liksom Roks så är de oroliga för vad som kommer att hända. Vad som är så tydligt på denna konferens är att vi är så många som arbetar med samma sak och har samma problem.

Uppsala kvinnojour i Europeiskt rundabordssamtal

Regionala rundabordssamtal arrangerades för att deltagarna skulle få chans att nätverka med varandra och dela med sig av erfaranheter. Europas samtal leddes av Nicola Harwin, ledare av Women's Aid i England. Åsa Tinnerholm och Susanne Stambolidou Tellebo från Uppsala kvinnojour deltog. Övriga deltagare från Europa var Grekland, Nederländerna och Danmark.

"Whom shall I fear?" - en överlevares berättelse

Lavon Morris-Grant berättade om sitt liv, som blev en mardröm. En man som först misshandlade henne och deras tre barn psykiskt gjorde sedan sitt bästa för att ta livet av henne. Lavon blev slutligen skjuten, vilket skedde när hon och barnen hade återvänt till mannen. Han drog upp en pistol och sköt henne upprepade gånger i huvudet, benen och foten. Lavon lyckades få med sig barnen till en granne där hon föll ihop, övertygad om att hon nu skulle dö. Som ett mirakel överlevde hon. Hon har fortfarande kvar en kula bak i huvudet. Lavon har nu använt sitt liv till att kämpa för andra överlevare. Hon har skrivit en bok om sina erfarenheter - "Whom shall I fear" - och hur hon har lyckats vända sitt och barnens liv till ett bra liv. En fantastisk historia från en fantastisk kvinna!

Reese Witherspoon var prisutdelare för bästa budskap om mäns våld mot kvinnor

Skådespelaren Reese Witherspoon kom till konferensen för att dela ut pris till olika projekt som vunnit en utlyst tävling om bästa sättet att få ut budskapet om mäns våld mot kvinnor. Vinnare blev Women's Aid, England, för sin film "Cut", YWCA Kanada för en app som kunde användas som en larmsignal, "Break the Silence" - kampanj om mäns våld från Rwanda samt Bell Bajao, Indien, män mot mäns våld mot kvinnor. AVON är en av huvudsponsorerna till denna konferens.

Kunskap om tecken på strypning kan rädda liv

Strypning, eller den felaktiga termen kvävning, är ett vanligt förekommande våld hos våra stödsökande. Men många symptom tolkas fel, såsom att heshet och hosta hänförs till förkylning och blodsprängda ögon misstänks för narkotikamissbruk. Endast 5 kg tryck på halsen räcker för att stoppa blodtillförseln. 10 sekunders tryck leder till medvetslöshet. Efter 50 sekunder får offret ofta svåra permanenta skador, om hon inte dör. Ofta inser inte offret själv vilka risker strypning medför, såsom hjärnskador pga syrebrist, kvävningsrisk pga att tungfästet är påverkat, missfall vid eventuell graviditet, posttraumatiskt stressyndrom, osv. Vikten av att vi alltid frågar om strypning när vi talar med stödsökande kvinnor betonades. Våra frågor kan rädda liv.

Djur på jour - hur gör vi det möjligt?

Hur kan vi göra det möjligt att ta emot djur på jour? Ett seminarie tog upp frågan under ledning av en åklagare, Allie Phillips, som i sitt arbete mött kvinnor som vittnat om svårigheten att lämna ett liv i misshandel på grund av rädslan för att mannen ska göra verklighet av sitt hot att skada husdjuren. Enligt en studie har 18-48 % av kvinnor utsatta för mäns våld senarelagt sitt uppbrott från mannen, eller återvänt till honom, av rädsla för ett djurs välbefinnande. Allie har startat en organisation i USA som organiserar jourer som tar emot djur tillsammans med kvinnor och barn. Sådana jourer blir stadigt fler och fler. Vi fick material med oss om hur man kan arbeta, en kunskap som vi hoppas kunna delge Roks jourer på någon utbildning.

Smygpremiär av nordisk film firades med champagne

Den film som de nordiska riksorganisationerna gjort till världskonferensen hade smygpremiär i gårkväll, i slutet sällskap för "de närmast sörjande/firande". Gudrun Jonsdottir från Stigamot, Island, är kvinnan bakom idén och bjöd på champagne i klassisk Stigamot-stil, där man aldrig missar ett tillfälle att fira! Medverkande är Roks (Sverige), Stigamot (Island), LOKK (Danmark), Förbundet för Mödra- och Skyddshem (Finland) och Krisesentersekretariatet (Norge). Filmen visas officiellt första gången vid det nordiska seminariet på torsdag under rubriken "The Nordic Women's Secret Services".